Månadsarkiv: oktober 2012

Informationsbrus

En del undrar vad jag egentligen gör i Berlin. Hänger, andas, cyklar, klubbar, skriver, går på marknad, sitter på café, lär mig koda, övar tyska, dricker öl, träffar folk, tar sovmorgon är väl ungefär det jag gör här. Den korta beskrivningen är att jag under en termin pluggar informatik på distans och jobbar deltid på mitt jobb för Great Beyond. Men tänkte uppehålla er lite vid det här med att plugga. Är inte riktigt van vid att skriva referenser och läsa kurslitteratur. Går sådär med effektiviteten och disciplinen. Vad har ni för knep? Ungefär såhär ser en eftermiddag ut för mig:

Öppnar uppgiften. Läser igenom det jag skrev igår. Ska skriva en definition på ordet informationsbrus. Öppnar google och skriver in information+brus. Hittar en intressant artikel på Svd om att att studenter från USA äter piller avsedda för personer med ADHD för att hålla igång sin koncentrationsförmåga. Läser hela artikeln och vill sedan dela den med Camilla. Går in på Facebook, delar artikeln i chatten. Ser att någon delat något från HOPE:s nya kollektion. Kommer på att jag vill ha ett par svarta raka byxor med hög midja, klickar in på deras webbshop för att kolla ifall de har något. Inget passande. När jag ändå håller på – kan ju kolla in Minimarket, Rodebjer, Weekday och COS också. 20 minuter senare – inga svarta byxor. Går tillbaka till uppgiften. Öppnar facebook igen. Inget nytt har hänt de senaste två minuterna. Stänger Facebook. Återgår till uppgiften. Nu ska vi se, informationsbrus var det. Går in på Nationalencyklopedin, söker på information+reklam. Hittar en del bra information att använda i min text. Telefonen blinkar, någon har kommenterat en bild jag la upp imorse. Går in på instagram, kan lika gärna kolla om någon lagt upp något nytt när jag ändå blivit distraherad. En kille jag kände för länge sen har lagt upp en bild på Stockholm. Undrar vad han gör nu för tiden – kollar igenom personens instagramflöde – från dagen han startade det. Kommer på mig själv. Går tillbaka till uppgiften och skriver några rader. Blir kissnödig. Går på toaletten. Sen blir jag kaffesugen. Beställer kaffe. Sen har jag glömt bort att jag pluggade. Kollar mailen och svarar på några jobbgrejer. Blir hungrig. Funderar på vad jag ska äta till middag. Kanske kan göra något av pumpan jag köpte igår? Googlar pumpa+recept. Eller kanske ska äta ute? Kollar iHeartBerlin för att se om de skriver om något skoj. Attendar till några roliga event inför helgen. 40 minuter senare. Tar upp dokumentet igen. Cafeét spelar en sjukt bra låt. Öppnar shazam för att ta reda på vad det är. Ah! Little Dragon. Måste bara lyssna igenom deras senaste album. Just det – plugga. Öppnar Google igen och söker på informationsbrus+modell. Tror mig minnas en modell från Berghs som tog upp brus. Föresten, undrar vad som händer på Berghs nu för tiden. Klickar in på deras sajt och bläddrar bland de senaste artiklarna, hittar en om ”7 bra sidor du inte kan vara utan som pr-kommunikatör.” Nähä, det kan jag ju inte vara utan tänker jag och läser artikeln. 40 minuter senare. Herregud, nu måste jag plugga. Telefonen ringer från kollega som vill ha feedback på en grej. 20 minuter senare. Oj, nu är klockan 18. – Camilla, ska vi gå på AW nu? Slår igen datorn. Får göra klart uppgiften imorgon.

Oktoberfest och leder hosen

Tyskar gillar öl. De gillar öl så mycket att de har en speciell festival en gång om året där själva temat är att fira, sjunga och dricka öl tillsammans i stora tält. Oktoberfest äger rum sista veckan i september och första veckan i oktober och är en viktig del av den Bayerska (den sydöstra delen av Tyskland) kulturen. Därför är också München the capital of Oktoberfest och staden där den riktigt stora festen äger rum. Runt om i Tyskland och även andra delar av världen har konceptet kopierats och man har egna lokala events.

Vi ville såklart också fira Oktoberfest. München är lite långt bort så vi åkte istället till Potsdam för att dricka enlitersöl och hänga med locals. Att gå på Oktoberfest är ungefär som en svensk kräftskiva och klädseln som en dala-folkdräkt. Potsdam ligger ungefär 45 minuter med S-bahn från Berlin, ett perfekt utflyktsmål för den som vill komma bort från storstadslivet i Berlin en stund. I Potsdam finns massa fina byggnader, kyrkor, mysiga kullerstensgator och slott. För den ölintresserade finns ett mysigt lokalt bryggeri där man kan boka rundvandring (boka i förväg!) och ölprovning. Vill man mest fokusera på ölen och maten går det också bra att bara hänga i bryggeriets restaurang.


Först åkte vi lite karusell 

Öl på det lokala bryggeriet

 

The Band!

/Sofia

Märkt , ,

Contemporary art i en gammal krigsbunker

Innan reklamaren Chrisitian Boros köpte en gammal övergiven bunker i centrala Berlin 2003 för att förvara sin privata konstsamling har den  fungerat som en skyddsbunker för befolkningen under kriget (det var själva syftet när den byggdes 1942, ritad av Hitlers chefsarkitekt Albert Speer), varit ockuperad av röda armén och fungerat som fängelse, varit en förvaringsplats för importerad exotisk frukt från Kuba, S&M-klubb, plats för teaterföreställning och senare nerstängd av polisen inför en planerandet av en stor nyårsfest.

För att få byggtillstånd har Boros byggt en lägenhet på taket till den 1000 m² stora och 18 meter höga byggnaden som räknas som lägenhetens källare. Väldigt flippat. År 2007 öppnade den första utställningen med över 500 verk i samlingen och utställningen har lockat konstelit från hela världen. Den andra utställningen öppnade år 2012 och vi var där förra veckan. På grund av säkerhet går man i guidad grupp om 12 personer. Byggnaden är verkligen enorm och avviker man från sin grupp är det lätt att gå vilse i de krokiga trapporna och långa korridorerna. All konst är från 90-talet och framåt och ett återkommande tema i alla installationer är ljud. Det är förbjudet att fota där inne och de som försökte fick stränga blickar av guiden, men lyckades med ett smygfoto på en installation i form av popcornmaskin som aldrig slutar poppa. Tänk om fyra år, då kommer hela rummet vara fyllt av popcorn.

Är du i Berlin och det minsta intresserad av konst, åk hit! Det går dock inte att göra något spontanbesök eftersom alla visningar och är guidade, ibland kan man behöva boka så länge som en månad eller mer i förväg, så ha lite framförhållning.

Hitta dit:
Sammlung Boros Bunker
Reinhardtstr. 20, Mitte
Boka här.

/Sofia

Märkt ,

Feminism handlar om makt

Förra veckan var det Social Media Week i Berlin (utförligare inlägg kommer om det!). En av kvällarna var vi på ett panelsamtal med titeln Women in tech. Seminariet hade ingen beskrivning så vi visste inte riktigt vad det skulle handla om, men eftersom vi kände en slag tillhörighet gick vi dit. Salen var knökfull och vi trängdes med 95 procent andra kvinnor. Intressant att det måste annonseras att seminariet handlar just om kvinnor för att vi ska komma. Och när ”women” finns med i titeln dyker inte snubbarna upp. Men det är en annan diskussion. I alla fall, det var ett väldigt spännande samtal om kvinnors förutsättningar att ta plats inom tech-scenen.  Mycket kom att handla om att kvinnor måste våga säga ja. Moderatorn berättade att hon säkert blivit tillfrågad att leda paneler ett 50-tal gånger men alltid tackat nej för att hon inte anser sig ha erfarenhet/kompetens/mod nog att ställa upp. Tills en person peppade henne att ta uppdraget att leda denna panel. Panelen pratade om att män med större säkerhet tackar ja till sådant de egentligen inte kan och sedan låtsas hälften, medan kvinnor inte tackar ja förrän de är 100 procent säkra på att de kan utföra uppdraget med största möjliga precision. Slutsatserna som panelen landade i handlade till mångt och mycket om att kvinnor själva måste kliva fram, visa att de är kompetenta, ta uppdrag och stötta varandra att ta plats.

Jag håller med. Verkligen. En av anledningarna till att jag startade Maktsalongen med Sara är för att jag tror att det behövs forum där kvinnor kan stötta och stärka varandra. Men det bekymrar mig också att panelen inte kommer längre i analysen. För jag känner också att fan, nu hamnar vi där igen – att fixa jämställdheten, vare sig det gäller tech-scenen, skatekulturen eller bolagsstyrelserna, kommer gå bara kvinnorna kliver fram mer. Tar plats och tackar ja när de får uppdrag.  Jag tror inte det enbart handlar om att kvinnor inte får vara med. De får gärna vara med, om de spelar på männens villkor. Om kvinnorna tar samma plats, drar samma skämt och beter sig som män gör mest. För mig blir det uppenbart vad feminism handlar om – makt. Män har makt på kvinnors bekostnad, men ändå är det kvinnorna som borde kliva fram.

Att få makt gav mig så småningom den bittra insikten att mina och mina vänners förutsättningar att ta plats, få uppdrag och avancera var annorlunda än männens. Jag har sett vänner inte bli valda för att de inte var den roliga och populära killen. Jag ser hur kunder tittar på min manliga kollega för att få bekräftat att det jag nyss sagt är giltigt. Jag hör att det är fånigt att köra dubbla talarlistor för ”den som har något att säga kan väl bara säga det”. Många gånger är maktobalansen svår att sätta ord på för den är så nära sammanlänkad med skam. Det blir personligt och man är rädd att andra ska tro att man lyfter ojämställdhet bara för att man själv känner sig orättvist behandlad, är missnöjd eller missunnsam på någon annan. Man vill inte höra om sig själv:

– Hon sätter sig själv i en offerroll när hon tror att hon blir sämre behandlad för att hon är kvinna. Det är så synd, för hon är väldigt kompetent.
Eller andra kvinnor som genom att själva inte problematisera kring kön förminskar andra som försöker göra det säga:
– Jag har aldrig upplevt att det är något problem att vara kvinna och göra karriär. Har du vilja och rätt kompetens kan du göra vad som helst.
Eller kränkta män:
– Jag blir sårad/får dåligt samvete/känner mig påhoppad när ni pratar om att män har mer makt än kvinnor i vår organisation.

Tyvärr yttras dessa repliker i olika konstellationer allt för ofta och det är svårt att fortsätta en vettig diskussion om vad vi gör åt problemen. Att det handlar om att män som grupp i alla skikt, på alla poster i samhället – som pappor, chefer eller sambos – har en överordning och systematiskt har mer makt än kvinnor som grupp. Om denna ekvation på riktigt hade legat som en gemensam grund i alla diskussioner om jämställdhet och genus är jag övertygad om att vi hade haft långt fler reformer på bordet som på allvar förbättrar kvinnors möjligheter i samhället. Vare sig det gäller att ta plats inom tech-scenen eller rätten till lika hög lön som de kollegor som råkar vara män.

Och förresten, Nina Åkestam skriver så bra och enkelt om varför hon är feminist, så det borde ni läsa när ni ändå håller på.

/Sofia

Märkt , ,

Iraks övergivna ambassad i Berlin

1969 var Irak var ett av de första icke-socialistiska länderna att erkänna Östtyskland som en egen stat. Relationerna mellan DDR och Irak får antas ha varit goda när Irak fem år senare slog upp dörrarna till sin ambassad på Tschaikowskistraße 51 i gamla Östberlin.

Idag, 20 år efter att ambassaden övergivits, möts man av uppbrända dokumentskåp, omkullvälta möbler, ett oräkneligt antal tömda pärmar och krossat glas överallt. Det är precis som om någon plockat upp huset vänt det upp och ned, skakat om och ställt tillbaks igen.

Enligt tyska der Spiegel fanns det under Saddams tid som diktator ett gott samarbete mellan Irak och DDR, i synnerhet i frågor som rörde vapenhandel och kemisk krigföring. Östtyskarna verkar heller inte haft något emot att ambassad- byggnaden användes som bas för irakiska operationer i Västberlin. De irakiska ambassadtjänstemännen hade fri lejd genom Checkpoint Charlie och 1980 greps två  ambassadtjänstemän med en väska full av sprängmedel i Västberlin.

Sedan ambassadbyggnaden övergavs 1991 verkar helt klart någon ha varit där och rensat ut det viktigaste. Överallt ligger stora tjocka pärmar tömda, väggarna är eldhärjade men nästan alla golv i fyravåningskomplexet är täckta av dokument och böcker på arabiska. Vi förstod ju tyvärr inte mycket av vad de handlade om, men vissa verkade mer intressanta än andra. Bilden till höger är nån typ av personakt vi hittade.

När Tyskland återförenades i oktober 1990 verkar det ha bränt till i de irakiska ambassadknutarna. Byggnaden övergavs i januari året därpå och har stått tom sedan dess. Till ljudet av glas som krossas under fötterna och ett konstant droppande på rostig plåt i källaren tog vi oss upp våning för våning. Nästan överallt lyser dammigt dagsljus in genom gardinerna som fortfarande hänger uppe, i de mindre, lite mer avskilda rummen är det mobillampa som gäller.

     

Det är ett grymt ställe för fotografer, historieintresserade och lite äventyrslystna. Rekommenderar dock inte att ta med barn eller husdjur – det är som sagt mycket krossat glas, trasiga trappsteg, en och annan knayl osv. Ambassadbyggnaden är privat mark och får egentligen inte beträdas av obehöriga, men om man är försiktig när man går in och håller låg profil väl inne är det nog lugnt. En bra dagstur för den nyfikna (i synnerhet om du kan läsa arabiska), tog ca en halvtimme att ta sig dit från centrum.

Rikard, Sofia och Christoffer

Hitta dit:

Adressen är Tschaikowskistraße 51, Berlin 13156, Germany.

Ta S-bahn eller U-bahn till Pankow, där tar du M1 (spårvagn) till Tschaikowskistraße. Därifrån är det bara fem min promenad. Här är en karta.

Rikard, Sofia och Christoffer på utflykt –>

/Camilla



Märkt , ,