Kategoriarkiv: tyckande

Feminism handlar om makt

Förra veckan var det Social Media Week i Berlin (utförligare inlägg kommer om det!). En av kvällarna var vi på ett panelsamtal med titeln Women in tech. Seminariet hade ingen beskrivning så vi visste inte riktigt vad det skulle handla om, men eftersom vi kände en slag tillhörighet gick vi dit. Salen var knökfull och vi trängdes med 95 procent andra kvinnor. Intressant att det måste annonseras att seminariet handlar just om kvinnor för att vi ska komma. Och när ”women” finns med i titeln dyker inte snubbarna upp. Men det är en annan diskussion. I alla fall, det var ett väldigt spännande samtal om kvinnors förutsättningar att ta plats inom tech-scenen.  Mycket kom att handla om att kvinnor måste våga säga ja. Moderatorn berättade att hon säkert blivit tillfrågad att leda paneler ett 50-tal gånger men alltid tackat nej för att hon inte anser sig ha erfarenhet/kompetens/mod nog att ställa upp. Tills en person peppade henne att ta uppdraget att leda denna panel. Panelen pratade om att män med större säkerhet tackar ja till sådant de egentligen inte kan och sedan låtsas hälften, medan kvinnor inte tackar ja förrän de är 100 procent säkra på att de kan utföra uppdraget med största möjliga precision. Slutsatserna som panelen landade i handlade till mångt och mycket om att kvinnor själva måste kliva fram, visa att de är kompetenta, ta uppdrag och stötta varandra att ta plats.

Jag håller med. Verkligen. En av anledningarna till att jag startade Maktsalongen med Sara är för att jag tror att det behövs forum där kvinnor kan stötta och stärka varandra. Men det bekymrar mig också att panelen inte kommer längre i analysen. För jag känner också att fan, nu hamnar vi där igen – att fixa jämställdheten, vare sig det gäller tech-scenen, skatekulturen eller bolagsstyrelserna, kommer gå bara kvinnorna kliver fram mer. Tar plats och tackar ja när de får uppdrag.  Jag tror inte det enbart handlar om att kvinnor inte får vara med. De får gärna vara med, om de spelar på männens villkor. Om kvinnorna tar samma plats, drar samma skämt och beter sig som män gör mest. För mig blir det uppenbart vad feminism handlar om – makt. Män har makt på kvinnors bekostnad, men ändå är det kvinnorna som borde kliva fram.

Att få makt gav mig så småningom den bittra insikten att mina och mina vänners förutsättningar att ta plats, få uppdrag och avancera var annorlunda än männens. Jag har sett vänner inte bli valda för att de inte var den roliga och populära killen. Jag ser hur kunder tittar på min manliga kollega för att få bekräftat att det jag nyss sagt är giltigt. Jag hör att det är fånigt att köra dubbla talarlistor för ”den som har något att säga kan väl bara säga det”. Många gånger är maktobalansen svår att sätta ord på för den är så nära sammanlänkad med skam. Det blir personligt och man är rädd att andra ska tro att man lyfter ojämställdhet bara för att man själv känner sig orättvist behandlad, är missnöjd eller missunnsam på någon annan. Man vill inte höra om sig själv:

– Hon sätter sig själv i en offerroll när hon tror att hon blir sämre behandlad för att hon är kvinna. Det är så synd, för hon är väldigt kompetent.
Eller andra kvinnor som genom att själva inte problematisera kring kön förminskar andra som försöker göra det säga:
– Jag har aldrig upplevt att det är något problem att vara kvinna och göra karriär. Har du vilja och rätt kompetens kan du göra vad som helst.
Eller kränkta män:
– Jag blir sårad/får dåligt samvete/känner mig påhoppad när ni pratar om att män har mer makt än kvinnor i vår organisation.

Tyvärr yttras dessa repliker i olika konstellationer allt för ofta och det är svårt att fortsätta en vettig diskussion om vad vi gör åt problemen. Att det handlar om att män som grupp i alla skikt, på alla poster i samhället – som pappor, chefer eller sambos – har en överordning och systematiskt har mer makt än kvinnor som grupp. Om denna ekvation på riktigt hade legat som en gemensam grund i alla diskussioner om jämställdhet och genus är jag övertygad om att vi hade haft långt fler reformer på bordet som på allvar förbättrar kvinnors möjligheter i samhället. Vare sig det gäller att ta plats inom tech-scenen eller rätten till lika hög lön som de kollegor som råkar vara män.

Och förresten, Nina Åkestam skriver så bra och enkelt om varför hon är feminist, så det borde ni läsa när ni ändå håller på.

/Sofia

Märkt , ,

Dansa, fastän

…lagen säger nej? Rullade in på Stockholm central på lördagseftermiddagen och klev rakt in i en demonstration mot det lagstiftade danstillståndet i Sverige. Jag och 2 000 andra (arrangörens uppgift) dansade, hoppade och slog kullerbyttor i ett tåg från Humlegården till Tantolunden. Enligt svensk lag krävs ett särskilt tillstånd för att få arrangera dans som är öppen för allmänheten – även om det inte sker på offentlig plats. Om – gud förbjude – folk börjar röra sig i takt till musiken på ett ställe utan tillstånd, är krögaren i dagsläget skyldig att ingripa och stoppa dansen, annars kan det bli böter och till och med fängelse. Det vanligaste argumentet för danstillståndet är att dansen skapar ordningsproblem. Närpolischefen i Jönköpings län bekymrar sig till exempel över närkontakten som uppstår när folk dansar tillsammans, den gör att folk börjar slåss istället för att dansa.

– Vi vet av erfarenhet att på ett nöjesställe där du serverar alkohol och har dans uppstår det lättare friktionsytor som gör att folk blir arga på varandra och börjar slåss, säger närpolischef Mats Rosenqvist till Jönköpings-Posten.

En befogad fråga är vad som egentligen skapar dessa ordningsproblem, är det dansen i sig eller stöket runt omkring? Min erfarenhet är att fulla människor bråkar och slåss, inte dansande. Ett annat flitigt använt argument är störmomentet med ljud som uppstår i samband med dans. Vi har alkohollagar och bestämmelser om buller- och ljudnivåer, men är det verkligen dansen som ställer till det? Stampet i golvet? Skriken i breaken? I undantagsfall kanske. Att förbjuda folk att röra sig hur de vill och tillsammans med andra låter i mina öron en smula tramsigt och jag vill gärna veta mer om gränsdragningen. Får man digga i baren? Dansa på bussen eller bugga i otakt? Silent disco mitt på dagen – är det ok?

Enligt Wikipedia har av Stockholms drygt 1 100 krogar knappt ett hundratal beviljats danstillstånd. Flera moderata politiker har lagt fram motioner till riksdagen om att avskaffa danstillståndet – samtliga har fått avslag.

Så tills vidare: pausa pausa pausa pausa pausa pausa

/Camilla


 

Märkt , ,